Att vara assistent är säkert ett svårt yrke Det kan jag konstatera efter att jag har haft assistans i över 

3.5 år . 

När jag anställer en ny assistent  frågar jag alltid ifall personen i fråga som tar arbetet eller kommer till intervju  kan vanligt hushållsarbete ? 

Ja svarar alla ! 

Men efteråt kan det visa sig att assistenten inte kan stryka eller laga mat ? 

vad skall jag göra då för att få den assistans jag behöver ? 

vissa personer är också väldigt känsliga man kan inte fråga eller undra ifall de inte kan utföra vissa sysslor för då blir kanske någon ledsen kanske rent av känner sig mindervärdiga. 

Jag utgår ifrån mig själv när jag vill ha min assistans utförd Men långt ifrån alla kan utföra så många olika sysslor som jag har gjort i mitt liv . 

Ja jag blir förvånad ??????När jag tar fram en jul duk och ber assistenten stryka den och hon lägger den ostruken på bordet och sätter sig på soffan och zappar med sin mobiltelefon . 

Eller när assistenten inte kan få in rullstolen i bilen ?? 

Jag kommer inte dit jag skall  

Så finns det människor som från första dagen kör in rullstolen fast de aldrig har gjort det förut och kan laga mat utan att ha gjort just dom rätter  jag har gjort !!! 

Det tar väldigt mycket energi för mig att introducera nya assistenter visa hur jag vill få maten lagad och hur jag tvättar …....... 

Assistenten och jag är utlämnade åt varandra på gott och ont . 

P.S Julängel är ihop limmad och jag vet fortfarande inte hur den gått sönder . 

Det gör inte mitt liv enklare att inte veta vem eller hur den gick sönder .Tråkigt att behöva fråga folk detta . 

Skulle jag varit tyst så jag slapp göra någon ledsen  

Mitt hem din arbetsplats. 

Jag upplever att jag måste ta mycket hänsyn till olika sorters människor och jag känner mig inte hemma i mitt eget hem. 

Jag och flickorna avstår från vissa diskussioner för att det finns en assistans i huset Jag väntar alltid tills de har gått hem Så jag kan känna mig lite fri i mitt hem . 

Inga gräl i familjen så assistansen blir ledsen ,inga tonårs utbrott , inga negativa  känslor , inga onödiga frågor för då kan assistansen bli ledsen.  

Snart vet jag inte hur jag skall förhålla mig ??????? 

Jag kan konstatera att år 2014 mitt första bonus år har varit ett händelserikt år för mig . 

Jag fick D-vitaminer i våras och har känt mig väldigt pigg under året som har gått . 

Min ALS har förstås blivit sämre vad annars är att förvänta sig ,men jag känner mig mera levande än aldrig förr . 

Jag kan fortfarande gå, tala och använda mina händer delvis.Samt äta och jag har gått upp i vikt samtidigt som jag har tappat muskler . 

På assistans fronten har det hänt en hel del Det är det bara 2 stycken av min assistenter som är kvar ,där har jag fått uppleva både trevlig och roliga saker samt  besvikelser. Folk har slutat utan att uppge orsak och en del har gått på utbildning  

Min bil blev skrapad av en assistent och då var det "Inga " som var i farten , nu har en av mina julänglar gått sönder -Vem som tagit sönder den ? Vet jag inte och lär nog aldrig att få reda på heller .Skulle tro att det är "Inga " som aldrig kan erkänna -ibland så säger assistenter ifall de tvättar fel eller tar sönder något men långt ifrån alla ,och då blir det väldigt konstigt för mig . 

När man är beroende av andra så förutsätter det Ett förtroende från bägge sidor Att även när något går sönder att man berättar det men så sker inte !!!!!!!Det blir svårt för mig att lita på min omgivning ifall man inte berättar vad som skett.Jag får hitta på ett sätt att lösa saker och ting . Hur vet jag inte Tröttsamt men nödvändigt tydligen. 

Det roliga med assistenter ? ja dom 2 som är kvar är pålitliga och har stannat och förgyllt min dag  

Jag har varit på Island med en av mina assistenter på ALS-konferens -mycket minnesvärt. Jag kommer att leva på dom minnena länge fram i livet  

Den andra är rolig ,hon har låst mig ute några gånger. Ja i efterskott kan man skratta men när jag sitter i bilen och ropar nycklarna och assistenten stänger dörren utan att ta nycklar med sig (min dörr  låser sig alltid  utan nyckel) Eftersom den är elektronisk . 

Innan dess var det en lång varm sommar, jag har solat mycket och de gjorde även dom assistenter som klarade av det, och fick tid från andra sysslor .Mina flickor fick hoppa in som assistenter plötsligt mycket mer än det som var planerat. 

En av mina semestervikarierande assistenter sjukskrev sig mitt i Juli och bestämde sig för att hon inte ville arbeta med människor . 

Tacka vet jag släkten .Vad skulle jag ha gjort mitt i Juli om jag inte haft mina tjejer????? 

Jag har när det kommer till träningen haft svårt att få det att gå ihop Man tycker fortfarande i VG-Regionen att jag är för dyr och anser att jag kan åka till Teneriffa själv även om det är farligt med bakterier och besvärlig med flygresa i Landstingets regi

Man tycker att det är säkrare ifall jag åker själv och betala resan dit och träna polikliniskt där , men jag kan inte träna polikliniskt i min egen hemstad !!!!!!.Bakvända världen .?????????????? 

Jag har inte gjort någon anmälan till IVO om detta för att jag inte tror att min sak skulle leda någon vart .Där gäller nog bara rena felbehandlingar i vården . 

Att man gör konstiga saker och fattar beslut på felaktiga fakta eller på bristande fakta .Leder till mycket besvikelser för mig som sjuk tar man ingen hänsyn till i vården .Inte heller att man utrycker sig klumpigt . 

Rädslan för vad människor kan ställa till med för en sjuk människa har ökat Med ökad beroende av andra ökar min rädsla vad skall andra fatta för beslut om mig i ÅR 2015 ??????? 

Den stora besvikelsen fick jag när jag fick beskedet att jag inte fick delta i en studie på Mabthera ,för att jag har ventilator och att man anser att jag inte har en inflammatorisk ALS. 

Så framtiden hur ser jag på den ?

Tja, jag börjar år 2015 som mitt andra bonus år .