När jag läser forskningsrapporter så blir jag glad ibland .Jag har rent instinktivt gjort rätt saker  

När jag beslutade att göra roliga och positiva saker, som gör mig glad och umgås med människor som gör mig glad ,Jag trodde till en början att jag skulle dö fort och tänkte jag skall vara så social som jag kan så länge som möjligt  

Med tanke på sociala aktiviteter och kognitiva besvär hos ALS sjuka .Visse jag inte att det beslut som jag fattade då för flera år sedan skulle vara bra för mig i långa loppet Att just positiva saker stärker den kognitiva egenskapen hos mig som ALS sjuk eller att det försvinner inte lika fort  

Samtidigt är det lite skrämande eftersom medvetenheten sätter verkligen fokus på det roliga i livet .allt negativt skall sopas bort och så är ju inte verkligheten utan den är mycket gråare medvetenheten om min ALS ,kommer ibland och allt som oftast  kapp mig och trycker verkligen till mig . 

Jag är inte längre den samma som före ALS diagnos På något sätt så har jag verkligen tvingats att se vem jag är med mina starka och svaga sidor i min person

Samtidigt har jag blivit en bättre människa mer tolerant och tillåtande mot andra men också mer krävande och mer fokuserad på mina behov eller dom som ALS styr mig att prioritera då kan ju sådana saker som vad tycker andra och hur jag uppfattar andra hamna i skymundan

Hur mycket energi har jag att lägga på andras humör -sinnes stämningar när förväntningen är alltid att jag och min ALS går först ?  Det  betyder inte att jag inte ser andra människor .

Utan jag ställer frågan ifall jag orkar ta in för mycket intryck utifrån

Eftersom jag upplever att jag är väldigt naken utan hud utan skydd sedan min diagnos med ALS

Tja Kognitiva symptom kan jag prata mycket om jag kommer säkert att få anledning att återkomma till ämnet .