När jag var barn hade jag ibland en känsla av att jag var annorlunda och inte som alla andra . 

Den känslan har alla barn och ungdomar någon gång i livet ,känslan av utanförskap ,man känner sig inte alltid förstådd  

Med livets gång lär man sig känna sig själv bättre och ibland bli sin egen bästa vän Som person lär man sig att anpassa sig till omgivningen och att ta plats samt att utrycka sig själv och sina behov .Man blir en person med karaktär som känns trygg  

När man blir sjuk i ALS så ställs allt på ända. 

Behoven är fortfarande samma dom har inte ändrats även om vissa människor säger att vi som är rullstolsburna har särskilda behov . 

Vad är det för särskilda behov I förhållande till andra människor har jag inte förstått ännu .

Jag har idag hjälp av en annan person Assistans för att få mina fysiska behov tillgodosedda Tja inte riktigt inte mina sexuella behov. 

Enligt Maslows behovs trappa ser människans behov ut som följer se bilden ( enligt vissa har den inte riktigt vetenskapligt stöd men är ändå den som är allmänt vedertagen)  

Att som sjuk hävda sina mänskliga fysiska behov gentemot F-kassan som räknar minuter och sekunder per toabesök ,leder till en känsla av att vara annorlunda att inte vara som alla andra . 

Liknande den känslan , som när jag var barn .

När vuxna talar till mig under vilka omständigheter jag får göra toabesök leder till att man fråntas något viktigt i sitt vuxen liv -självständighet -självkännedom -integritet 

Om man inte är stark leder det till ett utanförskap En psykiskt påfrestning som man inte klarar av helt själv och därmed med ett större hjälpbehov  

Att hävda sin rätt gentemot myndigheter som bara räknar pengar kräver mycket styrka och mod samt  fighting spirit eller –SISU som finnarna säger  

Tas man inifrån rätten till att bestämma över sina fysiska behov så har man tagit ifrån rätten till ett LIV