När man har en sjukdom som jag har som förkortar livet avsevärt så funderar man helt naturligt mycket på varför jag lever och vad betyder livet för mig  

vad innebär det att leva livet egentligen ? för vissa människor är det att göra en massa saker, för andra är livet en massa upplevelser  

Men vissa saker är gemensamma för oss alla oavsett sjukdom eller inte nämligen växlingarna i de olika åldrarna  så som olika årstider med sina växlingar i naturen   

våren som tillhör tiden då allting står i knopp tiden då naturen förbereder sig för att kunna stå i full blom  Våren tillhör barnens och  ungdomens oskyldiga tid då man lekte mamma -pappa - barn för att förbereda sig för vuxen livet   

En del människor upplever sjukdom och sorg alla redan då ,dom barnen blir vuxna snabbt andra barn får verkligen ha sina drömmar intakta och går in i vuxen livet med rosa glasögon  

sommaren kan jämföras med vuxen livet dit hör hetta och passion  tiden då man bildar familj  

Sedan är det så att när man väl har lämnat tiden då man kunde få barn så kommer hösten och skördens tid  , hösten är den tiden då man borde ha barnbarn och leva upp genom den nya friheten när barnen har vuxit upp och flyttat ut  

Men hur har jag gjort ? Hur ser det ut ?

precis tvärtom när jag var ung och gift i mitt första äktenskap så var jag fri fågelfri inga barn och mannen han var inte hemma så ofta eftersom han hade ett resejobb och kom bara hem på helgerna 

Så jag hade verkligen mycket tid för mig själv och till mig själv så här i efterhand kan  jag se saker som jag kunde gjort annorlunda  Tiden jag skulle gjort mera saker och utnyttjat tiden bättre  

Barnen  fick jag i mitt andra äktenskap och är nu tonårs mamma mitt i livet 57 år med ALS  , 

Samtidigt som jag borde uppleva min andra frigörelse den första var i tonåren den andra när barnen är vuxna och flyttar hemifrån så gör jag och upplever jag allt just tvärtom jag blir fången i min egen kropp av ALS och det känns som jag går i ide , samtidigt som jag är tonårsmamma  

Jag kan uppleva livet intensivt men jag kan inte längre uttrycka mig på samma sätt som tidigare för att min kropp gått i ide bara jag som bor i den vill leva det är bara ögonen som säger att jag finns här  

Så på något sätt blev det vinter för tidigt i mitt liv kroppen går på sparlåga och ger mig inte den frihet som själen önskar    

VIVALDIS FYRA ÅRSTIDER