Vi pratade om livet jag och en väninna, hur det är att leva med en kronisk sjukdom. 

Hur svårt det är att få andra att förstå vilka svårigheter man utkämpar med olika myndigheter bland annat hur man skall få andra att förstå hur svårt det är ibland med kronisk sjukdom .

När det blir sämre måste man ändå klara av det dagliga  Att få rehab att fungera då kom vi osökt in på det här med att vi har ju en ständig följeslagare 24 timmar om dygnet 365 dagar om året -jämförelsen kanske inte är snäll med det slog mig att jag har en trogen följeslagare dygnet runt.

Jag behöver inte känna mig ensam hon instämmer Hennes  heter MS min heter ALS båda har en med samma efternamn SCLEROS som måste hanteras och förhållas  till i varje enskild sak som skall utföras under dagen ex.har jag tränat för mycket säger ALS att nu är det dags för vila och då måste man ställa in en annan aktivitet under dagen och det är rätt surt .

Men har man reducerade krafter så blir konsekvensen att energin inte räcker till allt . 

Ibland är det svårt att förutspå energin som går åt mår man bra som jag just nu , då är det lätt att förta sig och då får man bita i det sura äpplet ,,,,,,vila ,,,,vila kanske piggare nästa gång . Svårigheten att hantera aktiviteter  är just det svåra, hur mycket energi går det åt till varje aktivitet och hur långt in på dagen räcker energin , men vad är det man säger att i glada vänners lag och ett gott skratt förlänger livet .Just nu är det mycket leenden och goa skratt livet leker trots ALS ,jag mår inte sämre och inte blivit sämre - Då måste man LE