Även jag och när man hör att någon är förkyld så tänker många att ja då får är det och krypa ner under täcket och dricka något varmt först. Att bara ta det lugnt.
För mig blir en förkylning en skräckhistoria, denna gången var inget undantag. Under hostattackerna kändes det som att jag skulle kvävas. Eftersom det utlöste en kramp i andningsmuskulaturen, det sega slemmet åkte varken upp eller ner utan det var tvunget att dras handgripligen ur med hjälp av servetter
Jag har ju sedan tidigare svårt att andas och lever med hjälp av en ventilator nattetid. Den andas åt mig helt enkelt på grund av att mina muskler är försvagade.
Att ha en näsa som rinner och med hosta mitt upp i allting, och en mask för ansiktet som trycker in luft och drar ut koldioxid, för att jag inte skall hamna i koma. Ja tänk själv det blir ganska trångt och klaustrofobiskt känsla.
Jag har suttit upp och sovit, för att ligga ner har varit för svårt. fick nackspärr på köpet.
Min ena dotter har legat nere på soffan för att lyssna efter ifall jag andas. Vilket jag gör fortfarande, tack gode Gud. Mina döttrar som idag läser på Universitet i Göteborg och pendlar dagligen, lever nattetid med ovissheten ifall jag kan andas eller inte?
Jag kontaktade ALS-teamet som har en röstbrevlåda, dom ringde upp dagen efter. Det betraktas inte som akut ärende när man ringer dit . Jag blev omedelbart hänvisad till sjukvården för mina andningsbesvär. Jag åkte till vårdcentralen.
Jag fick andas i en Pari-boy, med luftrörsvidgande medicin. Ventoline tror jag, biverkan är att man blir skakig, vilket jag blev och fick hjärtklappning.
Resultatet av denna förkylningen blev att jag kommer att få 2 nya apparater för min andning Den ena och kanske den viktigaste är en hostmaskin-som skall hjälpa mig med att hosta upp slem.
Samt en Pari-boy som skall finnas till hands när jag är tät i luftrören. Med inhalation av Acetylsystein och ventoline för att vidga luftrören.
Därmed kommer jag att ha jag 3 st olika maskiner för min andning. För att kunna leva så normalt som möjligt.